Hur kom man hit? Hur och när? Då och nu

Funderar ofta på hur jag hamnade där jag är idag, vad var det som gjorde att jag blev den jag blev osv. Som ung trodde jag att allt kommer serverat på ett silverfat... en vacker dag. Det händer även idag att jag väntar på att bli serverad, obotlig optimist som man är. Har börjat inse att ingenting ska tas för givet.

Har aldrig varit en pratare, jag är en sådan person som gärna håller inne med allt jag känner tills den dagen jag exploderar... och då smäller det högt. Av någon anledning har det alltid varit lättare för mig att skriva av mig istället för att prata med någon.
Jag minns första gången jag tog kontakt med en kontaktgrupp i min hemmaort för barn med alkoholiserade föräldrar. Det enda jag sa när jag ringde var att jag ville gå med i gruppen. Jag presenterade mig inte, talade inte om varför jag ville gå med i gruppen eller någonting. Som en sten...

Under dom 4 månaderna som jag tvingade mig själv att gå dit sa jag inte ett ord under dessa möten. Jag lyssnade på andras problem och lite naivt tyckte jag att jag har det bättre än dom.. Så där illa som det var för dom var det ju aldrig för mig. Det är inte förens idag som jag insett hur dåligt man haft det. Trots att jag inte sa ett enda ord under dom där 4 månaderna så var det till stor hjälp att sitta där och lyssna... Hade mycket som snurrade i skallen back then... Jag var bara 11 år om jag minns rätt. I den åldern vet man inte riktigt vem man är eller vem man ska bli, man vet i stort sett ingenting. Det jag visste var att jag måste hitta ett sätt att överleva så med tiden blev jag lite småkriminell; stal ganska mycket för att få pengar och hamnade ofta i bråk. Sket i skolan för det mesta, jag gick dit men var aldrig på några lektioner; satt hellre i korridoren och spelade gitarr i min ensamhet och gav arga blickar till folk som gick förbi.

När jag insåg att stjäla inte var ett vattentätt sätt att tjäna pengar började jag med droger i ca. 1.5 år. Till en början var jag bara en brukare för att senare börja sälja lite på min hemmaplan; det gav ganska mycket pengar. Men inte tillräckligt för att klara dagen, de flesta pengarna gick åt till att köpa nya droger. Kanske inte heller det vattentätaste sättet att tjäna pengar, insåg inte då att ett jobb hade varit min räddning från mycket...

Efter 1,5 år med amfetamin och hasch så vaknade jag en morgon i mina egna spyor någonstans i Stockholm och då bestämde jag mig för att lägga av... Jag trotsade abstinensen och var drogfri efter ca. 1 månad.

Fortsätter att skriva mer ikväll...

På återseende!